Efterjul, efternyår.

Så, då är man verkligen 35. För tydligen går det inte över, har väntat fyra dagar på nåt sms där det står "Haha! Lurad! Nu räknar vi bakåt!". Men nä.

Väntar på ett jättepaket från Proteinbolaget med orimliga mängder choklad-cookie-grejer som är smockfulla av socker (tröstäta). Men som vanligt kan man ändå låtsas att de gör nytta pga. "hög proteinhalt", eeeeh. Förnekelse is the shit. 

Funderar på att försöka börja läsa böcker igen. Efter skilsmässoträsket och epilepsitjafset var jag så utmattad att hjärnan bara klarade av att titta på TV, och då enbart serier med maxtid 30min. Noll koncentrationsförmåga. Tydligen ett klassiskt tecken på ångest, men det känns helmysko att inte ha börjat plöja böcker igen. Jag brukade ju läsa så mycket att jag fick gå över till krångliga böcker på engelska för att spara pengar!!

(Och börja inte gaffla om bibliotek. De får inte in sprillans ny skönlitteratur av trendiga författare:)


Ett mer verkligt spöke:)

Det är intressant att bli äldre, och inse hur man förändras i sitt tankesätt. Framförallt hur man tänker tillbaka på sitt liv och funderar på olika vägval som man kunde gjort. Inte på ett ångerfullt sätt, utan mer objektivt. 

Det är inte förrän ganska nyligen som mitt nya liv har börjat kännas lika verkligt som mitt förra. Inte via återfödsel typ buddhism:D Men drömkänslan har funnits hos mig förjäkla länge. Lägenheten, John... och jobbet.

Ni vet... "Hur hamnade jag här??"

Och vet ni vad som har bidragit till totalförvirringen? (Detta insåg jag bara härom veckan...) jo, att jag fortfarande använder samma kläder som förr, Jag har känt mig som gamla Cecilia och sett ut som gamla Cecilia och varit gamla Cecilia i alla speglar och skyltfönster... men den personen finns ju inte längre. Inte på samma sätt. 

Så nu vet ni det. Om man fattar ett enormt livsbeslut och ändrar på precis allting så kan det ta ÅRATAL att landa.
(null)

Åtgärd 1: Förändra håret hela tiden.
Åtgärd 2: Rensa ur garderoben i lagom takt.
Åtgärd 3: Titta dig själv ordentligt i spegeln varje dag.

(null)

LÄGG AV.

Ibland blir jag så himla irriterad. Jag har gått på högskola i tre år, universitet i ett år efter det och haft sammanlagt 18 månaders praktik inom olika sorters sjukvårdsinstanser, och arbetat enbart med att hjälpa och behandla sjuka människor med alla möjliga medicinska fysiska problem i ÅTTA ÅR. 
 
Jag kan otroligt mycket om medicinska fakta. Jag har kunskap, erfarenhet, utbildning. Jag vet dessutom vilka regler som satts upp av Socialstyrelsen om vem som får ge vilka råd till folk, och vad de ska ge fan i att säga. 
 
Utanför den lagstadgade sjukvården får man inte ge råd som rör potentiellt livsfarliga symtom. Det är skäl för anmälning enligt Socialstyrelsen.
 
Ett exempel: "Du borde sluta äta gluten, för det skulle bota epilepsin. Jo, det är sant. Gluten gör att hjärnan blir inflammerad och att kroppen får för högt Ph-värde"
 
FAN HELLER! Snälla säg att du skämtar?
 
Eller jag menar, okej, jag ska genast sluta med medicinen och sluta äta spaghetti. Wohoo, riskfritt liv! Dags att simma ensam på riktigt djupt vatten, ta MC-körkort, skaffa dykcertifikat, lära mig att hoppa fallskärm.
Visa fler inlägg