Potatisgratäng.

När man är jättejättehungrig är det inte mycket som slår en gräddig potatisgratäng full av ost. Hela själen blir glad och fylld av lugnt solsken:)

Ska jobba hela helgen, men har lyckats planera in så det är tre schemamässigt lika pass efter varandra... så jag slipper få sömnbrist, eller komma helt ur fas med måltiderna. Det blir helt hopplöst att stå på operationer om jag blir jättehungrig. Jag blir svimfärdig på direkten... pinsamt.

Förra veckan hände det två gånger. De som jobbar med mig ofta blir inte förvånade, men pga. mer främmande kollegor under just de där passen så fick jag x-antal diskreta frågor om ev. graviditet:D

(null)

Ett mer verkligt spöke:)

Det är intressant att bli äldre, och inse hur man förändras i sitt tankesätt. Framförallt hur man tänker tillbaka på sitt liv och funderar på olika vägval som man kunde gjort. Inte på ett ångerfullt sätt, utan mer objektivt. 

Det är inte förrän ganska nyligen som mitt nya liv har börjat kännas lika verkligt som mitt förra. Inte via återfödsel typ buddhism:D Men drömkänslan har funnits hos mig förjäkla länge. Lägenheten, John... och jobbet.

Ni vet... "Hur hamnade jag här??"

Och vet ni vad som har bidragit till totalförvirringen? (Detta insåg jag bara härom veckan...) jo, att jag fortfarande använder samma kläder som förr, Jag har känt mig som gamla Cecilia och sett ut som gamla Cecilia och varit gamla Cecilia i alla speglar och skyltfönster... men den personen finns ju inte längre. Inte på samma sätt. 

Så nu vet ni det. Om man fattar ett enormt livsbeslut och ändrar på precis allting så kan det ta ÅRATAL att landa.
(null)

Åtgärd 1: Förändra håret hela tiden.
Åtgärd 2: Rensa ur garderoben i lagom takt.
Åtgärd 3: Titta dig själv ordentligt i spegeln varje dag.

(null)

Visa fler inlägg