Åh.

 
Jag önskar verkligen att jag hade, ni vet, lärt mig sticka. Någon gång. Bara titta på den här underbara koftgrejen!
 
Jag gav upp stickningen omedelbart efter syslöjden på mellanstadiet. Vi tvingades tillverka en grytlapp, ett projekt som tog evigheter... eftersom jag drog så hårt att öglorna knappt syntes. För att någonting överhuvudtaget skulle bli vinkelrätt var jag tvungen att repa upp och göra om hela jäkla tiden... så handsvetten klibbade och tålamodet var SÅDÄR^^

Man blir ju mörkrädd:/

När jag råkar titta på nyheterna online, och blir TOKIG på den amerikanska idiotpresidenten som beter sig som en schizofren 4-åring med Tourettes och dyslexi, då tittar jag på Barack Obamas tal till nationen, korrespondents-middagar, practical joke-videor, intervjuer och besök hos hela raddan av TV-shower.
 
Det är så tydligt att han har en hjärna som fungerar! 
Han är rolig. Han skämtar med sin fru, och hon jäklas tillbaka:) Han har tajming, hans ordförråd är LÖJLIGT omfattande, han har orimliga mängder fakta och siffror på lager, och han är SÅ genuint trevlig! 
 
Den nuvarande presidenten däremot, har förstört det vackra med det Amerikanska presidentskapet: Den högtidliga och formella aspekten, präglad av allvar, men även präglad av försök till samarbete för folkets skull. 
 
Men! Varför tänker jag på det här? Överhuvudtaget? Jag som är en helt vanlig svenne. Många tycker bara att vi ska strunta i vad som händer "där borta", "det rör inte oss"...  men ni vet allihopa att det händer även här. 
 
Folk blir mer och mer dumma i huvudet.
Ordförråden krymper.
Källgranskning har slutat existera. 
Ordet "citat" har förlorat sin betydelse, folk felciteras dagligen.
 
Och alla som vill kan redigera artiklar på Wikipedia...
... men ändå litar alla helt blint på Wikipedia!
 
 
 

Stackarn ska banta.

Kisen ska banta. Det är svårt att förklara det för honom, men så är det bara. Jag säger alltid att han är storväxt och rejäl, för det är han: Hans pappa var en förvildad Norsk skogskatt. Men nu får jag erkänna att han faktiskt väger för mycket. Han är inte bara välväxt, han är... ja. Lite tjock. Och det är mitt fel! 
 
Så, nu ska jag köpa dyrare (lågkolhydrat-)torrfoder, väga upp hans dagliga portioner, och leka med honom extra mycket. Det är jättesvårt att få ner katter i vikt! Man inte kan ju inte ta med dem ut och springa, man kan inte kasta boll, man kan inte köra agility... för katter bryr sig inte:D Man kan inte göra någonting egentligen, utom att kasta godis som de får jaga eller jäklas med dem så de vill försöka mörda diverse leksaker. 
 
Jag har inte vägt honom, ska gå på känsla istället. Kriterierna för att vara normalviktig som katt är: 
1. Att man kan känna revbenen när man klappar dem.
2. Man ska kunna känna ryggraden lite grann, hela vägen från nacken till svansen. 
3. Uppifrån ska man kunna se en tydlig "midja".
4. Från sidan ska magen inte hänga ner, helst inte alls. 
 
Han ser faktiskt normalviktig ut uppifrån, men lite som den överviktiga i profil. 
 
 
Visa fler inlägg