November 2020 (!)
Hej.
För första gången på... 2 år.
Jag har hamnat i en konstig fas i livet, och på något sätt blir det konstigare och konstigare ju längre tid som går.
När man skiljer sig vid 31 så blir det... fel. Man hamnar i otakt. Om allt hade gått enligt "plan" så hade jag haft en 5-åring här hemma. Lägenheten full av leksaker och tvätt, små möbler, små saker, små matportioner... och stora bajskatastrofer. Jag hade vabbat, varit stressad över luciatåg och julklappar och ekonomin.
Jag hade hållit samma takt som alla andra.
("Alla" i detta sammanhanget är sådär 98% av de jag känner, de som DE känner, och de som de känner känner^^).
Men jag bor ensam. Med en liten katt på 5,4kg:) Det känns både bra och jobbigt på samma gång.
"Vem är du, vem är jag, levande charader..."