Minifamilj.
Det är första vårdagen med riktigt varmt och soligt väder idag, och medan jag var på jobbet igår pratade folk hela tiden om hur mysigt det skulle bli, de skulle ta med sig familjen ut i skogen, grilla korv, ta ledigt från dagis/skola osv. Leka, spela spel, fika. Det lät så himla härligt, ända tills jag började tänka på min dysfunktionella livmoder och barnfria tillvaro. Då blev jag deppig, samtidigt som avundsjukan började bubbla under ytan:/
Men vet ni vad? Imorse blev jag irriterad istället. På mig själv. "Nu får du ge dig! Man kan utflykta på egen hand!". Gjorde lattekaffe, packade ner kameran med makro-objektivet, tog bussen en bit från centrum... och traskade runt i skogsbackar i jakt på vårtecken:)
Men det är fortfarande alldeles för tidigt. Det mesta är brunt och grått, utom mossa... som snabbt blir tråkigt att fokusera på.