25mg.
Nu är jag nere på halva dosen av mina antidepressiva (panikdämpande) tabletter. Jag tog 3/4 dos i ungefär en månad, och därefter sänkte jag ytterligare för en vecka sedan. Hittills har de första 3-4 dagarna efter sänkningarna inneburit en del konstiga upplevelser, men ingenting ohanterligt. Lättare attacker av "HERREGUD JAG KOMMER ATT SVIMMA!", en del fixerade tvångstankar ("Har jag stängt av spisen, drog jag ur sladden till plattången, låste jag ytterdörren?") och igår, plötsligt, en otrolig yrsel. Vinglade mig igenom hela förmiddagen. Men för övrigt så går det ganska bra.
Min förhoppning är att doktor E ska ha rätt: Att just min panikångest berodde på att hela år 2015 var ett enda långt psykiskt trauma. Och att jag därför borde börja må bra igen nu när kroppen har slutat överproducera adrenalin och kortisol. För den nivån av panik och ångest som jag uppnådde i början av 2016 går inte att hantera med bara viljestyrka.
Utan Sertralinet hade jag blivit tvungen att käka en massa "lugnande". Inget snack om saken.